You can call me Dolly!

Jag vet att det finns jätte många tjejer/kvinnor som bara önskar större tuttar men lika mycket som jag önskar mig att bli mamma mest av allt världen är det inte alltid att man får som man vill (tyvärr).

Jag önskar att jag hade mindre tuttar! Inte att jag skäms eller har värsta ångest över dom men jag känner mig som ett tutt-lisa, dom sitter aldrig på plats, inga bra bekväma bh:ar finns det, många toppar kan jag inte ha för man behöver vara mer slank, när jag går upp i vikt går brösten upp, när jag går ner i vikt så är brösten lika stora! Jag önskar mig mindre bröst bara.

 

Bild lånad från google

Lättare sveda...

Idag har livet känts lite lättare.

Fixat en ny arbetstränings arbetsplats, hjälp från arbetsförmedlingen NOLL, fixat själv, helt själv trots noll ork eller förmåga att kunna "sälja" in mig själv. När ska arbetsförmedlingen börja hjälpa människor?! Behöver i alla fall detta.

Träffat min nya samtalsterapeut på vårdcentralen, byte från unga herrn som var alldeles för ivrig för min smak. Den nya, hon verkar toppen, här ska det tömmas i den tunga ryggsäcken full med känslor av misslyckanden och självkritik.

Allt har känts lite lättare, tills jag gick in på fb, såg andras nyfödda barn och uppdaterade arbeten, jag tar jag många steg "tillbaka" men min arbetstränings plats, men var sak har sin tid. Målet är att kunna arbeta rent hälsomässigt, karriär kanske kommer sen men visst svider det lite...

det fortsätter göra ont...

Barnlösheten gör ont! En längtan som aldrig sover, som aldrig går att förminska. Denna tiden är tyvärr tvungen att gås igenom, genomlevas.