... vi kommer gå vår i slutet på juni. Jag som var orolig att det skulle dröja ändå till hösten, kanske kan vi börja medgivande utredningen i sommar ifall de inte har allt för mycket att göra. Ett bra besked som muntrar upp mig efter magsjuka igår.
Har börjat arbetspröva på daglig verksamhet på ett boende för personer med demens. Min gamla klasskamrat från Ky-utbildningen är min handledare, så skönt. Både att få komma ut i arbetslivet och att få annat att tänka på.
Varit ett par tunga dagar, vi var på informationsträff hos familjerätten i måndags, blev bara så uppgiven. Att det alltid ska handla om vad jag inte kan och min sjukdom, jag ska alltid förklara och delvis försvara något som jag själv inte alltid gillar och accepterar.
Jag vet att jag skulle bli en bra mamma och tillsammans med min men och våra familjer skulle detta barn få allt det behöver och lite till. Ge mig bara chansen att visa det!
Så efter föräldrautbildningen ska vi börja med att skaffa specialistutlåtande om min hälsa och jag tror inte det ska vara något problem.
Tycker att det är tungt att vägen till ett barn kommer vara lång och väldigt påfrestande, känner mig deppig, sorgsen, ensam, orättvist behandlad, gråfärdig... Sorg!
