Semester imorgon...

... igår var vi i chock och idag vaknade vi båda med gråten i halsen, många tårar har fallit idag det är en stor sorg att inte kunna få barn den naturliga vägen.

När vi gett oss tid att sörja och smälta detta kommer vi fortsätta vår promenad på adoptionsvägen. Om några år får vi förhoppningsvis hålla vart lilla barn i vår famn och då kommer det vara precis så som det ska. Vi, vår lilla familj.

Imorgon bitti åker jag till Kanarieöarna med moster, hade aldrig bokat in undersökningen denna vecka ifall jag vetat att jag kunde få ett svar men nu går planet imorgon och det kommer gå bra. Lite sol och god mat och tid att smälta, jobbigt bara att vara ifrån maken, men det finns telefon och internet. Älskade man! Vi har varann! <3