Ekonomi, det är tufft att leva på alla dessa små slantar man får från försäkringskassa när man är utförsäkrad/ingår i arbetsmarknadspolitiskt program. Jag vill för min egen skull men även för min mans och vår blivande familjs skull ta mig ur detta träsk.
- Som det är nu går vi ungefär plus minus noll varje månad. Det finns inget utrymme att spara och jag vet inte hur vi ska klara ifall något går sönder, tex spis eller liknande.
-Vi har köpt ett hus (vilket jag är jätte tacksam över att vi kunnat göra) som det absolut går att bo i men vi hade tänkt kunna renovera undan för undan, som det är nu står det helt still och det känns som det kommer ta mycket längre tid än vi trott att kunna göra det.
Underbara hem, vi trivs så bra här!
- Jag har inte råd att ta mitt körkort. Vill ha ett körkort speciellt om jag blir mamma.
-Hur ska vi ha råd att kunna bli en familj? Jag har ingen inkomst i form av lön, hur ser dom på det vid en adoption? Det är svårt som det är att vara sjuk och adoptera. Hur ska vi ha råd att adoptera ifall vi inte har någon buffert alls. Ifall det blir provrörsbefruktning, vill man inte stå i långa köer kanske man får bekosta det själv, det kostar också mycket pengar.
- Jag vill ha rätt till mammapenning den dagen knytet kommer till oss.
- Arbetsförmedlingen/Försäkringskassan kan inte stötta mig ekonomiskt ifall jag skulle börja studera. Jag vill inte ta mer studielån nu så jag får lägga det på hyllan för nu. Egentligen trivs jag väldigt bra med det jag redan utbildat mig till men hade hoppats att jag kunde arbeta med något som inte var lika omvårdande och lika avgörande ifall jag var på plats, mer flexibelt.
Nu ska jag i alla fall börja söka en plats att kunna arbetspröva på så jag kan få en bedömning av min arbetsförmåga och kan få ersättning för den del jag inte kan arbeta och förhoppningsvis lön för resten =).
