Vikt Väktarna

Dags att bekänna färg, jag har gått med i Vikt Väktarna, min svärmor drog med mig förra måndagen för hon ville inte gå själv. Min svärmor har enligt mig då ingen övervikt men ca 5 kg skulle hon göra sig av med och hon har varit med där förut.

Det är första gången för mig och det har gått förvånansvärt bra, dock mådde jag alldeles för dåligt i måndags för att följa med och väga mig men vågen pekar neråt här hemma =), ca 3 kg på knappt två veckor. Jag behöver gå ner lite i vikt för mitt välmående och har fått lite kommentarer av olika läkare. Dock gick jag upp en hel del när jag blev så dålig 2009 och efter det. För mig blev det att jag åt mycket godsaker, vilket jag i och för sig alltid gjort, men var så sjuk att jag inte orkade varken arbeta eller röra på mig särskilt mycket.

Så nu har jag ca 10 kg jag vill bli av med och det känns bra att vara igång med det. Även maken har gått upp en del (mest på magen) efter han träffat mig som bär hem massa godis som han sedan äter upp och att han inte tränar lika ofta nu som innan. Så han hänger på och äter Vikt Väktarmat med mig och tänker på vad han stoppar i munnen.

Sen skulle jag ljuga om jag vissa dagar bara tänkt att skita i detta när sugen sätter in och trycka i mig det goda som jag är sugen på men hittills har jag kunnat hålla mig ganska bra. Nu ska jag in till stan och fika med två kompisar önska mig lycka till ;-).

Sånt som jag gör...

...när jag mår dåligt.

Inbjudningar till makens kalas, han fyller 30-år i sommar.

Published with Blogger-droid v2.0.4

efter sol...

...kommer regn. Efter en mycket produktiv och trevlig helg skulle jag börja försöka "jobba" 3 dagar i veckan, 15 timmar. Klockan ringde i morse och jag gick upp gjorde iordning mig, åt frukost och så kräktes katten. Orkade knappt torka upp det och tårarna brände under ögonlocken, jag skulle inte orka gå dit idag.

All denna ångest över hälsan, barnlösheten och framför allt pengarna/inkomsten är tung att bära. Att alltid vara den som är "problemet" sjuk, infertil, kan inte jobba, får inga pengar, det boostar liksom inte självkänslan.

Det blir tröttheten, uppgivenhen och sorgen i sängen idag.

Published with Blogger-droid v2.0.4

upppiffning av huset...

...pågar för fullt har hemma på helgerna :). Dock har vi inte så mycket pengar (pga utförsäkringen) för man skulle vilja och köpa massor av fina tapeter m.m. Men vi får hålla lite i plånboken och använda oss av det vi redan köpt på oss.

I lilla rummet som ska bli mitt nya pysselrum så målade vi med den vita färgen som skulle ha en antydan emot rosa men som är rosa men så var den gamla fondväggen så ful i skarvarna att vi köpte en tapet som döljer lite mer.

Det är en sådan tur för mig och min man så klart, att min styvfar (som min mamma inte lever med idag) ställer upp och grejar hemma hos oss och som har en massa kunskap och erfarenheter som inte vi har. Men det bästa är ändå att han älskar mig och ställer upp för mig 1000 gånger mer än min biologiska pappa. Jag brukar säga att jag två pappor en biologiska och en vardags-pappa någon som alltid finns där. Vem har sagt att blod är tjockare än vatten, jag vet att det inte är så! :)

Published with Blogger-droid v2.0.4

Banken...

Torsdag idag och vi ska på besök på banken och träffa vår nye bankman, då vi bytt kontor till ett kontor närmare där vi bor nu. Vi ska förhoppningsvis få ändrat billånet (ta bort det) när någon vill köpa bilen och då få bort den delen och så klart diskutera ett adoptionslån.

Samtidigt vet jag att bankmannen inte kommer kunna säga så mycket förrän min inkomst ändrats, fördärvligt är det rent ut sagt att som utförsäkrad från försäkringskassan nu leva på ca 5000kr i månaden. Men DET ska ändras, jag har stora planer på att börja jobba halvtid efter semestern (sommaren 2012) och bara då får jag förhoppningsvis ut mer än jag får idag ca 7-8000kr och sen ska jag ha rätt till resten från försäkringskassan eftersom jag INTE är arbetsför mer än 50%. Men det blir snålt fram tills dess ifall vi inte får sålt bilen...   

Då banken ligger vägg i vägg med gymmet finns idag inga ursäkter på att INTE gå dit! Så see you soon, crosstrainern, du kommer spöa skiten ur mig ;-)!

idag...

Var vi på kvinnokliniken och skulle få våra infertilitetsutrednings svar idag, inget direkt nytt under himlen då vi redan fått reda på att det är stopp i mina äggledare.

Doktorn bad om ursäkt över att han inte var mer kunnig om min sjukdomsbild men ifall vi vill pröva med IVF så skulle han skriva remiss direkt till sjukhuset han kunde även fixa ett infertilitets intyg vilket vi snarare behöver.

Men visst sätter det lite giller i huvudet...

Nästa anhalt mammabarn-specialisten på Reumatologen, vi vill ju veta så mycket som möjligt om alla alternativ.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Bacillen...

Började frysa och hade huvudvärk igår kväll, natten snurrade jag runt i sängen och kunde inte hitta något sätt att ligga på, det värkte överallt. Lite voltaren, avbokat besök och vila idag och jag känner mig lite piggare nu på kvällen. Hoppas att jag kan gå till jobbet (arbetsprövningen) imorgon.

När jag är dålig känner jag mig (alla gör väl det) ledsen och deppig. Under dessa år jag varit sjuk och sjukskriven har jag hittat en hobby, en aktivitet som man kan göra utan att behöva anstränga sig allt för mycket. Jag virkar, mest Amigurumis men även annat och plötsligt släpper tankar på det jobbiga och ångesten lättar för en stund och huvudet fylls av maskor och varv istället.

Här kommer några exempel på mina verk för er som inte sett...

Ledsen...

Hela kroppen skriker ledsamhet, vill bara lägga mig ner och gråta. Men är för rädd för att falla ihop vad händer ifall jag inte orkar ta mig upp igen? Så jag fortsätter att bita ihop och köra på, livet går vidare, en dag i taget.

Published with Blogger-droid v2.0.4

En organisation till...

... vi har nu även anmält oss som adoptionssökande till BFA - Barnen framför allt och det känns fantastiskt bra. Till en början var maken lite frågande varför vi skulle göra det men efter jag prata med dem härom veckan och vi tillsammans har tittat på länderna kände han också att detta verkade vara mer länder för oss.

Nu längtar vi till juni och föräldrautbildningen och sedan till hösten då vi ska göra vår medgivandeutredning. Jag är så nervös för att vi inte ska få vårt medgivande och oroar mig dagligen så dessa månader kommer jag peppa mig själv. Vi kommer bli underbara föräldrar jag lovar, ge oss bara chansen.

Barnen framför allt

Byta bil...

Idag har vi en Audi A3 från 2007, en jätte fin bil som vi är mycket nöjda med. Ja eller maken som kör den eftersom jag inte ännu har ett körkort (ska börja ta nu i dagarna). Dock har vi ett billån som kostar oss en del i månaden och nu när vi ska börja spara pengar tänkte vi sälja bilen och köpa en bil för summan som blir över efter vi löst lånet. Alltså en billigare bil men kanske inte en mindre bil och egentligen inte så mycket äldre bil heller, bara ett annat märke som inte ligger lika högt i pris som Audi:n.

Maken har massa tankar och betydligt mer kunskap om bilar och tycker och tänker en massa, jag vill ha en bil som ändå är ganska snygg, vem vill köra en ful bil? Ja eller det hade väl varit jätte skönt att inte bry sig, vara så avslappnad, men nu är jag inte det i detta fallet :)

Men nu så har ändå valet landat på en Skoda Fabia, men jag tycker att halvkombin är snyggare än kombin. Då kommer den stora och viktiga frågan för oss som ska bli en småbarnsfamilj, får barnvagnen plats i bagaget på halvkombin? Hur stor barnvagn kommer vi ha? Sannolikheten att barnet kommer vara under 6 månader är väl inte så stor? = större vagn. Härmed har jag funderat på dagens i-landsproblem.

Besatt...

... ja jag har blivit som besatt av tanken på barn, det snurrar runt, runt i mitt huvud, hela tiden.

Det var inte sådan här jag skulle bli men nu är det så och jag får acceptera det och faktiskt får andra det också. Tycker dock att det är jobbigt att våra närmaste, föräldrar m.m. inte frågar mer man vill ju bolla det man själv går och tänker på. Samtidigt sa mamma att hon inte vet vad hon riktigt ska fråga om, vad det är jag vill prata om (för lite kunskap om adoptioner) men att hon gärna pratar med mig om det, det är inte det. Självklart är alla jätte glada över att vi ska adoptera, men det känns väl fortfarande overkligt för dem.

Samtidigt förstår jag att man inte vill trampa mig eller maken på tårna, dom tänker inte på detta hela tiden och läser dagligen om länder, regler, åldrar, anknytning, ringer folkuniversitet (ang föräldrautbildningen), bokar läkarbesök m.m. Men just nu är detta min/vår verklighet och hela mitt inre längtar så efter lilla knytet.

Maken vill inte åka till Kenya vilket enligt mig verkar vara ett bra alternativ för oss. Klart man blir besviken då man hittat ett litet hål i det mörka som snabbt släcks igen. Han tror inte vi har råd och han vill inte åka hemifrån så länge. Vi är olika och det finns en anledning till att jag varit helt själv i Australien och studerat och han bodde hemma tills han va 26 år (p.g.a. att slippa ta studielån) detta kommer vara underbart för vårt barn, olikheterna och jag älskar honom för dessa, att han inte är som jag. Men just i detta fall önskar jag att jag kunde locka fram globetrottern i honom ;-). Men jag har hittat några andra 'favvo' länder så hoppet lever på att det en dag blir barn.

Glad Påsk!

Känns skönt att vara ledig med maken i flera dagar utan massa måsten. Imorgon ska styvfar och maken sätta ihop en kattgård för katterna, tror eller jag vet att dom kommer älska det.

Vill att vi ska anmäla oss till ytterligare en adoptionsorganisation då det känns som att vi matchar deras länder lite mer. Jag och maken har många olika tankar om det mesta just nu, känns konstigt, vi som brukar vara så samspelta. Fått höra att det är 'normalt' men det är jobbigt på allt det andra jobbiga. Men vi kämpar på.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Dåligt med uppdateringar...

här...

Tar dag för dag just nu och igår var en bra dag och jag fick fixat mycket hemma, så skönt när nån har energi och flow.

Tycker att det är så främmande att plötsligt så kommer en stor tyngd och lägger sig över mig och allt vara känns tungt. Sorgen äter på mig och oss, ikväll tog den stora bett. Vi åkte ner och skulle träna men vände på parkeringen och åkte hem igen, för mycket sorg och tankar vi uttrycker på olika sätt. Känns bättre nu men är inte klokare för det, hur länge ska man orka vänta på knyttet när  hade velat haft dig hos oss igår.

Published with Blogger-droid v2.0.4