Att leva på hoppet

Jag är otroligt trött just nu. Tror att det är ångesten och de mörkaste molnen som börjat skingra sig och då blir man bara så matt. Mötet med kommunen gav väl inte så mycket mer än att dom vill ha in ett läkarintyg för att se ifall vi ska påbörja en medgivandeutredning. Självklart får alla göra en medvetande utredning för att pröva sin rätt till att få adoptera. Men vi vill veta att det finns en chans att lyckas, det är psykiskt påfrestande att bli så granskad så det är inget man bara slänger in sig i utan hopp.

Däremot kan man avsluta och återuppta utredningen senare utan att det ligger en i bagaget. Jag ska till min reumatolog imorgon så jag hoppas hon kan skriva ett intyg som är läsligt och "possitivt".

Familjerätten

Imorgon ska vi till vår hemkommun och träffa en familjerättssekreterare ang frågor om eventuell framtida adoption.

Vi fick inte påbörja vår behandling för IVF och jag väntar på diverse utredningar av mina lungor (där sjukdomen ofta gömmer sig). En inläggning på sjukhuset i fyra dagar mitt i december, inte direkt spännande men tydligen nödvändigt.

Vår förhoppning nu är att vi ska få lite hopp om att det kanske går att få ett medgivande trotts min sjukdomssituation och sjukskrivning. Eller råd om vad som skulle kunna öka våra chanser så småningom, förutom att jag får ett nytt jobb och börjar arbeta heltid (kommer aldrig ske).

Får vi tillräckligt med hopp så struntar vi i IVF:n och jag kan starta ev medicinering och börja jobba eller studera så småningom och då kanske vi en dag får ett barn. Vårt alldeles egna underbara lilla barn!

prövar. .

Ifall jag får blogger appen på min telefon att fungera

Förvirrade...

och förtvivlade...

Inga glada nyter här inte. Fick samtal från reumatologen förra veckan, efter jag varit på vanligt återbesök, att mina värden visar på att jag har/håller på att även utveckla SLE (en systemsjukdom inom samma grupp som min MCTD). Jag verkar vara på väg in i ett skov och man får inte vara i skov (dålig period) vid planering av graviditet), så budet var att vi måste avvakta med vår IVF (provrörsbefruktning).

Vi krävde fler prover och i dagarna kommer ett "slutgiltigt svar" ifall vi måste avvakta för tillfället. Jag skulle börjat med IVF medicinerna som är en nässpray nu på torsdag. Jag är ledsen, rädd, arg, besviken på min kropp, på orättvisan att vi ska ha en sån lång och smärtsam väg emot barn.

Jag har fallit långt ner och vet inte riktigt hur jag ska ta mig uppåt igen. Kanske är jag psykiskt inte ens lämpad att utföra en IVF behandling även ifall vi får ett ok från reumatologen?!Möte med IVF läkare på torsdag.

Samtidigt som jag efter några samtal för några veckor sedan fick ännu en gång konstaterat att i adoptionsländerna inte mottas ansökningar där en förälder är sjuk och då sjukskriven.

Hopplöshet, hopplöshet och lite mera hopplöshet. Dock slutar vi inte här vi ska bara samla lite kraft...

Måndag idag...

... och det är exakt 8 månader sedan vi anmälde oss till Adoptionscentrum som sökande. Det känns så skönt att dagarna tickar på, tick, tack...

Jag och maken pratade senast igår att ifall vi skulle göra våra 3 stycken IVF försök (kanske bara blir ett, får se hur många man orkar ifall det inte tar sig) borde vi hinna göra dem innan nästa sommar. Då kanske det blir aktuellt med medgivande utredning nästa höst och då börjar vi närma oss två år i kö när den är klar och kanske kan vi skicka direkt eller ganska snabbt till landet sen (ingen aning vilket land dock).

 Jag köpte vårt blivande barns första bok, JAG ÄLSKAR MANNE av Pija Lindenbaum, på bokmässan i Göteborg. Tyckte den kändes så passande. Många handlar inte till sina barn förrän de sista månaderna av graviditeten eller efter de fötts. Men jag har funderat och det finns såklart inga rätt och fel. Däremot vet jag att jag kommer bli minst lika ledsen ifall det inte blir något barn alls även om jag inte hade handlat denna bok. Jag behöver känna att det visst en dag kommer att finnas ett barn här hemma tillsammans med mig och bus-katterna. Dock har jag tänkt att om jag köper något (när andan faller på) så ska det passa i ett lite större åldersperspektiv ca 0-3 år.  

att tänka på annat...

Just nu är jag inne i en häst "bubbla", och en av de fina ponnyna jag har träffat i helgen är ^ Stora M, han har jag borstat och myst med, kunde/ville inte rida då jag har sådan träningsvärk och var rädd att överanstränga mig.

Dock viste jag i magen redan att lilla M och hans människo-familj skulle bli svåra att slå. Provred.i fredags, var så pirrigt, men det gick jätte bra, red ut en sväng tillsammans med dottern som äger hästarna. Ska rida på fina M på onsdag igen, längtar redan. Har fixat hjälm + byxor (blocket kap) och behöver nu en säkerhetsväst, verkar vara bra att ha, hade inget sånt på min tid. Letar efter en begagnad.

Published with Blogger-droid v2.0.8

Uppdateringen...

... är följande, att jag nu har två hästar ja eller rättare sagt ponnyn som jag ska träffa denna veckan, den ena som jag ska träffa imorgon är en blandning mellan fjording och russ (C-ponny), honom ska jag även provrida. 

Jag är inte så lång 160 och inte så tung länge heller då jag lyckats gå ner 8-9 kg, sedan i våras. Jag fick ett ha, ha, en ponny!?! (i sms) av en av mina bästa vänner på telefonen igår. Ja jag ska rida ponny och det är inget att skratta åt ;-) 

Han finns i ett stall med kompisar som familjen tävlar med och då hinner de inte riktigt med gammalgubben, 18 år är han. Detta stallet finns bara 10 minuter med buss ifrån där vi bor. Det ska bli väldigt kul! 

Sedan ska jag träffa en lite större ponny och hans ägare på söndag, han är en blandning mellan New Forest och Welsh lite högre, en D-ponny på 14 år. Detta stall/eller ladugården finns bara en promenad bort men just nu är favoriten det första stället. Dock vet jag inte förrän jag träffat ägarna och hästarna. 

Sedan avbokade jag en annan provridning jag skulle haft idag, det stallet låg för långt bort. Men ägaren och hästen, ett sto på 22 år verkade väldigt gulliga så skulle återkomma när jag tagit mitt körkort.

   

Fjording och ett Gotlandsruss

En Welsh ponny och New Forest

Bilderna är lånade från Google

besviken...

... för ett tag sedan bestämde jag mig för att försöka ta upp en gammal kär hobby, ridningen. Jag annonserade efter en medryttarhäst. Jag fick några svar men inget klockrent men så i måndags svarade jag på en annons och ägaren ringde upp, allt kändes så himla bra. Jag skulle provrida i  fredags, dock lovade dom heavy rainshowers på YR och då jag inte ridit på 15 år ville jag gärna ha uppehåll första gången. Så vi bestämde idag/söndag istället, men igår avbokade hon, hon hade hittat en tjej som kunde ta hästen 3 dagar i veckan som hon önskat. Surt sa räven, så jag får leta vidare. Nu är jag sjukt tagad på att få börja rida. So give me a horse or a pony, jihaa  ;-)

Published with Blogger-droid v2.0.8

Presenter...

...som jag grejat med ett tag här hemma och som lämnades till mottagarna idag, en av mina bästa vänners barn, en flicka på 7 -år, som jag är fadder till och hennes lillebror 4,5 år, deras mamma lät hälsa att de var nöjda med sina paket!

Sju jävligt långa dagar

Sju jävligt långa dagar Av: Jonathan Tropper

Beskrivning: Mitt äktenskap slutade på det gamla vanliga sättet: med cheesecake och ambulans."

På sin frus trettiofjärde födelsedag överraskar Judd henne i säng med hans chef, radioprofilen Wade Boulanger. Judd står i sovrumsdörren med hennes favorittårta i händerna och ser livet rämna. Två månader senare, på väg till sin pappas begravning, får han veta att hans blivande exfru är gravid. Till på köpet förväntas han sitta shiva, en judisk sorgevecka, tillsammans med sin minst sagt utåtagerande familj. Det blir sju långa dagar, fyllda av överraskningar och röjda hemligheter, slagsmål, otrohet och evig kärlek.

"Sju jävligt långa dagar" är en hysteriskt rolig och oändligt sorglig roman om livet, som sällan blir som man tänkt sig. Liksom i den tidigare succén "Konsten att tala med en änkling" skildrar Jonathan Tropper en dysfunktionell familj i ett tragikomiskt relationsdrama.
 
Jag kan inte annat än att hålla med föregående talare ^^^ Rolig och sorglig men så bra, tyvärr tog den precis slut :( 

+++++ av 5 av mig, t.o.m. snäppet bättre än den första 

 

Konsten att tala med en änkling

Konsten att tala med en änkling Av: Jonathan Tropper

Bakgrund: Doug har träffat sitt livs kärlek, och förlorat henne. Knappt trettio år gammal är han en deprimerad, alkoholiserad änkling. Han vill helst vara ifred men motarbetas av sin tvillingsyster, sin tonåriga styvson och stans alla singelkvinnor. En varm, humoristisk roman om sorg och kärlek. Om att släppa och gå vidare, och lita på dem man älskar. 

Jag fick låna denna boken i somras av en vän och den passade min sinnesstämning så bra. Lite bitter och sarkastisk men ändå med hopp. Ifall jag hade varit i en euforisk fas och full av hopp, tro och lycka så hade jag nog tyckt att "surgubben" i boken fick vara men nu blev det en fullträff. Så himla bra och läste nyss att boken ska bli film, intressant! 

++++ fyra + av 5


 

Its a...

...rainy day tänker katten Skatten och sover så gott i sin kattbädd <3

Published with Blogger-droid v2.0.8

Lästa böcker...

... jag kommer aldrig ihåg vilka böcker jag läst och ifall jag kanske anar att jag läst dem, så kommer jag inte ihåg om de va bra. 

Därför kommer jag här skiva en lista, mest för min egen skull men den kanske kan tipsa någon ifall boken va bra eller dålig, enligt mig såklart då! Baken är som smaken, delad...

* Målarens döttrar av Anna-Karin Palm

På bokens baksida står: En dag får Maria och hennes bror Martin, i vårt samtida Stockholm, en målning som skickats till dem av en okänd kvinna i England. Målningen är utförd av deras pappa, som försvann när de var barn. Syskonen reser tillsammans med bil till södra England och får snart upp ett spår efter fadern.
Nästan hundra år tidigare växer Laura upp på den engelska landsbygden. Laura delar kynne och konstintresse med sin far konstnären, och lever en stor del av sin ungdom för hans gärning. Men när hon en dag står ensam bryter hennes obändiga strävan efter självständighet fram.
Anna-Karin Palm berättar växelvis om Maria och Laura, om deras uppgörelse med sig själva och med en konstnärsroll som på olika sätt kommit att prägla deras liv. Hon gestaltar den laddade relationen mellan fäder och döttrar och låter på ett oväntat sätt Marias och Lauras öden mötas. Med en flödande, detaljskarp prosa, mättad av färger och ljus, formar sig Målarens döttrar till en medryckande skildring av en resa genom både yttre och inre landskap.

Jag kom över boken i somras då jag köpte ett sytt pocket fodral på en secondhand marknad och där i låg en bok (som man fick med på köpet). En annorlunda bok som fick mig att mysa, den va lite drömsk sådär,  och önska att den inte skulle ta slut. Dock återstår det att se ifall hennes andra böcker är lika bra, Faunen var det inte.

Plötsligt så händer det...

en maskara som tom får mina fransar långa (eller längre då dom är jätte korta). Jag fick den av en tillfällighet, då min mamma hade köpt en maskara som hon inte gillade, en Maxfactor, false lash effect fusion, volume & length.

Dagens tips!
Hoppas ni får en härlig lördag!

Published with Blogger-droid v2.0.8

pyssel

En av mina vänner är gravid i 8 månaden och jag har därför virkat en liten barnvagns leksak som den lille kan titta på i framtiden.

Vi själva har i veckan varit på reproduktionsmedicin, vi kommer förmodligen göra en IVF i december. Kanske kan jag sitta här nästa år och virka till vår lille. Nu har dörren öppnats igen, enorm längtan och förhoppning sipprar ut från varje cell.

Published with Blogger-droid v2.0.8

Docka...

Denna här dockan köpte min mamma till mig när jag var liten, den var så lik mig, tydligen var jag inte alltid glad, fast vem är det!

Published with Blogger-droid v2.0.6

IVF/Reproduktionsmedicin

Idag damp det ner, en tid till reproduktionsmedicin, vi ska dit om 3 veckor. Trodde att vi skulle få vänta tills i slutet på nästa månad så vi blev glada. Allt som händer snabbare än väntat eller max väntan är bra, vi har redan väntat tillräckligt länge och kanske blir vår väntan längre än jag ens orkar tänka på just nu :)

Men vi har i alla fall en början, ett inbokat möte där vi ska börja planera för IVF.

Ifall någon vill läsa mer om IVF:  

http://www.sahlgrenska.se/upload/SU/omrade_oss/reproduktionsmedicin/R%C3%A5d%20om%20behandling%20och%20medicinering%20vid%20IVF%20091209.pdf

Denna gången vara första gången jag/min kropp kommer att ha ens en chans att kunna bli gravid, innan har inget "möte" ägt rum, tänk drömmen kanske blir sann detta år ändå...

Litet blir stort...

Min man har ett par vänner vars fruar/sambos har blivit bästa vänner och därför har grabbarna blivit lata och bekväma så de umgås bara med varandra. Jag har genom åren börjat ogilla dessa brudar mer och mer. För någon vecka sedan hade vi kalas för maken. Tjejerna betedde sig som den värsta sortens fjortisar, totalt respektlöst! Jag vill inte känna mig utanför och dissad i mitt eget hem och när jag bjuder, fixar och trixar.
Dock sa jag till en av makens vänner att vi känner oss utanför (i fyllan) och att det är tråkigt för maken. Nu hör dom av sig, tom med till mig, och vill umgås. Jag vill inte mer och maken vet varken in eller ut... Suck små problem som blir till en grej. Men jag lägger inte energi på människor som ger mig noll, inte ens för makens skull. Nu får det vara nog.

Bukett från min egna trädgård, underbart!

Published with Blogger-droid v2.0.6

veckan som gick...

... fick laddat batterierna ordentligt förra veckan ihop med nära och kära...

uppdatering...

Vi har det så underbart skönt på semestern. Det har tagit mig några dagar att komma in i den riktiga semester feelingen men nu verkar den vara här för att stanna.
Har hyrt en stuga sen i söndags med maken och mamma, styvfar (som mamma inte längre lever med, men de är vänner) har också varit här i tre dagar. Vi äter gott, grillar, eldar i brasan, spelar spel, åker på små utflykter, bastar, virkar, broderar (jag & mamsen) det vi saknar är solen men man kan inte få allt.
Idag fick jag en skratt-attack och kunde inte sluta skratta, kommer inte ihåg när skrattet kändes så hela kroppen, det va skönt!

Published with Blogger-droid v2.0.6

det har lättat...

... lite just nu. I eftermiddag tog jag och maken bilen ut till havet, slängde ned lite korv och bröd och grillen, så skönt med spontanitet i vardagen. Samtidigt som man måste passa på när temperaturen visar över 25 grader. Då vi inte bott på denna sidan av staden innan så utforskar vi områdena, dit vi kom idag va mysigt men nästa gång prövar vi ett annat ställe.
Nästa vecka börjar vår semester och vi har hyrt ett mysigt hus med bastu inte allt för långt bort hemifrån. Bara vara och byta miljö lite, spela spel, grilla, bada, sova, äta, promenera i nya omgivningar, få nya krafter.

Published with Blogger-droid v2.0.6

Vet...

... inte vart jag ska ta vägen riktigt!

Har inte kunnat sätta ord på pränt efter föräldrautbildningen, den ville mig inget illa men tog av mitt hopp, av att vi skulle kunna bli godkända adoptivföräldrar.

Det känns orättvist då det kändes som vi var bland dem som var mest "redo" för adoption, hos många andra fanns fortfarande hoppet om ett biologiskt barn och så "duger" vi kanske inte. Vi har inte lagt det på hyllan och vi ska i alla fall försöka när/om det blir dags.

Sorgen har mig i sitt våld just nu och jag tar dag för dag men jag känner mig bara dålig på allt just nu, värdelös är ett starkt ord och en stark känsla men det är så det känns.

  Jag är en bus-kille säger Gösta men jag tröstar även mamma ibland, det värmer hennes hjärta säger hon <3

imorgon...

...är det en dag vi väntat på i ca 3 månader. Föräldrautbildningen inför adoption dag 1 av 3, ska bli skönt, intressant, säkert lite jobbigt, ja den kommer innehålla de flesta känslor och tankar hos mig.
Har inte alls mått bra senaste veckan, har tidigare skrivit om att jag har kraftig mens depression, mer eller mindre varje vecka innan mens, denna gången ligger i topp av dom värsta gångerna. Pratat med min läkare om detta, flera gånger men nu ska vi avvakta tills jag blivit gravid och fött eller tills vi lägger det på hyllan.

Hade velat vara på bättre plats psykiskt men inget att göra något åt. Kanske mensen kan behagar komma inatt så mår jag redan bättra på lördagen. Tur mannen ska med, han håller mig i handen, torkar mina tårar och tar mina utbrott (ska dock inte ha några på utbildningen).

Published with Blogger-droid v2.0.5

Min största rädsla...

... är att inte vara gift med min man. Läste precis i en blogg om en tjej vars kille gjort slut efter 4,5 år, han va inte längre kär i henne, så det fanns inget mer än hejdå, medans hon fortfarande tokälskar honom.

Jag tänker ofta och drömmer mardrömmar om att min man inte längre älskar mig och skulle vilja skiljas, hemska fruktansvärda tanke. Jag har haft förhållanden innan men då varken jag eller dom mått bra har det varit destruktivt. Detta är första gången jag är tillsammans med någon jag mår bra tillsammans med, trotts en lite besvärlig början visste jag när planet landat i Sverige igen att jag ville vara med denna mannen för alltid! 1 år senare gifte vi oss! Jag gör inte alltid rätt och är inte alltid lätt att leva med men jag gör allt för att göra min man lycklig, han förtjänar bara det bästa, underbara han! Tur han är lika tokig i mig som jag i honom...

Published with Blogger-droid v2.0.4

vikten...

... går ner och jag börjar känna igen mig själv. Jag har i alla fall en bild i huvudet av hur jag brukat se ut. Sen mitt skov 2009 har vikten ökat och ökat men ju står det - 6.7 kg på vågen. Känns jätte roligt även om utseendet inte är allt men man vill må bra och hålla sig inom normalvikt. Firar med jordgubbar, grädde och sällskapsspel med vänner.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Suck...

... i september kommer vi bli kallade till reproduktionsmedicin för ett första möte sedan upptäckte jag när jag kollade in deras sida att det kan dröja 3 månader till innan själva behandlingen. Så då är vi inne i november/december.

Att vänta hela tiden är tålamodskrävande för mig så inte har något tålamod!

Jag hoppas verkligen att vi har hunnit göra en IVF innan min födelsedag i februari, annars kommer jag bryta ihop totalt. Då blir det 2 år i väntan på barn och ett par år innan då vi väntade på att min hälsa skulle stabilisera sig så vi skulle kunna börja försöka få barn.

Mina älskade kattbarn, Gösta 1 år och Skatten 6 år, adopterade från http://v2.goteborgskatthjalp.com/

Det gör...

... ont i min mage varje månad vid den här tiden när vi betalar våra räkningar. Det är så tungt att se hur liten min inkomst är och hur det sliter på vår ekonomi. Tur att skatte pengarna kommer snart, fast det mesta går till skulder vi dragit på oss under våren som vi behövt ta för att gå runt, så inte har det gått till nöjen direkt.

Men nu är föräldrautbildningen inför adoption betald, det sved i plånboken men mitt hjärta ler! Lilla barn du är på väg till oss, vår lilla promenad har börjat!

Ovan är en bild på vårt lilla kattbarn som hade saknar oss SÅ när han hade varit bortlämnad härom helgen. Vårt liv hade varit så tömt utan katterna, älskade kattkillar!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Reproduktionsmedicin

Lite besviken fast jag anade det, vi fick hem ett remissvar från sjukhuset att vi skulle bli kallade inom 3 månader, ringde dit nu och det är det stängt i juli, så vi fick en månad + och kommer att bli kallade i september.

En månad i mitt liv är mycket längre än i deras liv, ja ja vi får tålmodigt vänta, fast det är skönare att veta än att tro att det ska dimpa ner i augusti.

Men det är däremot inte länge kvar till föräldrautbildningen! Spännande!

http://www.folkuniversitetet.se

Mors...

Dag idag!

Konstaterade till maken att förhoppningsvis har jag ett knyte i magen nästa Mors Dag eller så håller vi för fullt på att planera vår adoption, härlig känsla!

Min mamma tog jag och maken med ut och åt på en herrgård inte allt för långt därifrån vi bor, hon uppskattade det mycket tror jag. Mamsen och jag har haft ett par tuffa år då hon levt i ett destruktivt förhållande, just nu är det OFF (förhållandet) så vi försöker bygga upp en ny-gammal grund för vår relation, jag hoppas att jag inte behöver bli besviken en gång till. Annars vet jag att min mamma gjort allt hon kan och har resurser till, för mig <3!

Förresten jag hade gått ner -5kg med Viktväktarna i tisdags, dock ser ni på fikabordet på bilden här över att det gick lite överstyr där idag men nu snart skogspromenad med maken. Härligt, härligt att gå ner i vikt men ganska tufft.

i helgen...

... har vi varit och hälsat på svåger med sambo tillsammans med svärföräldrarna. Hade redan svårt att andas i fredags och så vaknade jag igår och kände att det inte gav med sig med de mediciner jag hade med mig så jag fick uppsöka jourcentral. Luftvägsinfektion, så inget farligt men obehagligt. Kände mig så utlämnad när de andra (inte mannen) bara körde sitt race och inte tog hänsyn, ville bara hem. Jag är den sorten som gärna anpassar mig så att alla kan vara med och ändrar gärna på mina planer en aning för mig är att umgås det viktigaste, inte vart. Men vi är olika samtidigt så blir man ledsen och känner sig utanför så är det min verklighet och det känns.

Denna barnlöshet och sjukdomarna tar ibland knäcken på mig, känner mig så känslig, ofta och mycket längre än innan. Samtidigt ska man känna och inte förtränga!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Uppdate...

De tyngsta molnen har skingrats lite och trotts regnet ute kan jag (idag) känna mig förväntansfull inför framtiden...

Mycket tid tillbringas vid symaskinen och här är några presenter jag sydde förra veckan och som jag lämnade över i helgen, hoppas de var uppskattade.

Fick ganska bra besked av arbetsförmedlingen idag när jag var där  på möte, efter sommaren ska jag förhoppningsvis slippa min mega låga inkomst och få lite mer pengar =), lönebidrag m.m.

Blev orolig förra veckan att vår föräldrautbildning inför adoption som Folkuniversitet anordnar skulle vara inställd då den inte fanns med på hemsidan. Men den blev fullbokad så snabbt då vi var många i kö så den hamnade aldrig där. Blev lite nojig så klart men allt är grönt.

Den dagen vi inte ska/vill göra någon IVF (alls eller fler) så är det bara att boka tid för medgivande utbildning, skönt och konstigt att vara 50% blivande "IVF-mamma" och 50% blivande adoptivmamma, vem som än kommer så kommer mamma och pappa älska dig mest i hela världen! Lycka!
 

sorgen...

... som alltid ligger på lur och kan hoppa fram närsom, precis som gubben ur lådan. Hela veckan har det byggts på tornet som skulle rasa ikväll, ingens fel bara maktlösheten och känslan över att det inte är "rättvist". Ett gravtest i tisdags pga ont i buken (så klart negativt), gårdagens besök, gamligens fråga på jobbet om jag var gravid och två besked av graviditeter i bekantskapskretsen fick sorgen att välla över. Jag VILL inte känna denna maktlöshet och jag vill inte känna varje gång, men vi då? Var är vår graviditet/barn? Vem bestämde att just jag skulle bli hon som inte.önskar bort någon annans barn men vill ha ett eget...

Känns lite lättare efter att få gråta ut i makens famn. Gråter mig inte så ofta som jag "borde" så maken trodde jag hade skadat mig.

Samtidigt är jag tacksam och glad att så många inte behöver dela denna jobbiga resa med oss!

Published with Blogger-droid v2.0.4

peta, peta...

... i såret som ofrivillig barnlöshet innebär. Känner mig ofta trampad på och lite kränkt, mycket oftare nu är innan jag fick veta att det inte blir några barn den vanliga vägen!

Sorgen gör mig känslig och det förstår familjen och vännerna men inte samhället, vården eller människor i periferin. Idag skulle jag till en reumatolog som arbetar med mamma-barn som specialitet, ville veta mer om IVF, påverkan på mig och på barnet. Det som var bra idag var att vi fick veta, maken var med, att det inte anses vara farligare än för någon annan med reumatisk sjukdom att bli gravid genom IVF eller att vara gravid. Prognosen ser bra ut men självklart kan inga garantier ges, där slutade det bra.

När dom bokade in mitt besök på telefon då jag ringde och kollade ifall remissen kommit nämnde sköterskan att läkaren arbetar i ett mamma-barn team och att jag skulle få träffa sjukgymnast och arbetsterapeut med. Ja visst det gör väl ingenting tänkte jag och antog att vi skulle ha liksom ett "stormöte". Istället blev jag så chokad  när jag blev inropad till sjukgymnasten som inte hade någon som helst aning om att jag INTE var gravid men fick lite bra träningstips ändå, så fortsatte dagen. Jag försökte fråga ifall det gick att "bara" träffa läkaren då jag hade tid på ett annat sjukhus 3 timmar senare, dom skulle skynda på mötena som totalt var 5 stycken.

Jag ville bara diskutera IVF med reumatologen istället fick jag sitta och diskutera hjälpmedel för mig och barnet, gång på gång förklara att jag INTE vad gravid för det antogs eftersom man va inbokad där, titta på gravida kvinnor i väntrummet eller mammor men nyfödda små knoddar. Smärtan brände innanför ögonlocken, önskar jag hade kunnat släppa fram tårarna, men inget kom, bara orättvisan och sorgen som tog allt större plats inom mig.

Ingens fel kanske men ändå så himla osmidigt att boka in mig där, just idag. Läkaren undrade varför vi inte var på den vanliga mottagningen, ja det undrade vi också. Jag säger inte att det inte är bra att sånt stöd finns, men ifall någon hade kollat står det i min journal, OFRIVILLIGT BARNLÖS!   

när jag inte mår så bra...

Pysslar jag, ifall jag orkar! Det håller huvudet sysselsatt och dåliga tankar lite på avstånd.

Influerad av fiffigasystrar.blogspot.se så har jag haft två projekt, mördegskakor, vet inte varför men allt blev fel så tur jag provbakade. Maken får ta med till jobbet, dom äter även mindre fina kakor där ;-).

Sen har jag sytt projekt-påsar till mina pågående pyssel, även fin att ta med stickningen i på tex bussen.

Tack fiffigasystrar för all inspiration!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Adoptera en katt

Katten Sara behöver ett nytt hem! 

Hennes matte räddare vårt katt-barn Skatten från att förfrysa ihjäl och nu har hon fött en dotter som är allergisk. Snälla hjälp oss att hitta en familj till henne, hon är 7 år, aldrig varit sjuk, kastrerad och chip märkt, gillar att vara både inne och ute. Älskar att bli borstad. Är någon det minska lilla intresserad så kan ni åka och titta på henne i Göteborg. 

Vi vill inte att hon ska hamna i katthimlen ännu.

 

Bekräftelse

Nu fick vi ett brev från Reproduktionsmedicin att vi kommer att kallas dit inom 3 månader.
Efter att jag fått veta att man kan ta ut det ägget som kommer naturligt vid varje ägglossning utan hormonbehandling så blev jag mer positiv till att pröva IVF. Vi ska dock fortfarande till reumatologen och prata med mamma-barn teamet nästa vecka, så för att remissen har kommit fram betyder det inte att vi gör det.

Jag känner mig förvirrad men ändå lugn. Kan inte riktigt sätta ord på vad jag känner och hur jag tänker utan det får bli barn, naturligt eller genom adoption mig spelar ingen roll, bara vi blir mamma och pappa någon dag.

Hemma i muminslottet...

... har vi haft en lugn Valborg och första maj, ja inget party i alla fall och det var skönt. Jag och mannen åkte tidigt igår hem till min mamma och städade hennes balkong och gjorde vårfint med lite blommor. Min mamma har ledgångsreumatism som hon fick redan innan hon födde mig (22 år gammal) men diagnosen fick hon efter min födsel.

Mamma har förtvinade och förvridna leder i båda händerna och reumatismen har även gjort henne lite skröplig i hela kroppen, så det är mycket hon i dags läget behöver hjälp med. När jag var liten tänkte jag aldrig nästan på att min mamma var sjuk, förutom att hon inte jobbade (förtidspensionär) men hon var mycket piggare då och jag såg henne varje dag så jag reflekterade inte över något annat än att hon va min mamma.

Samtidigt har jag växt upp med att min mamma är annorlunda och har behov som inte andra alltid har, kanske är det något omedvetet val att jag valt att arbeta med människor som har olika funktionsnedsättningar. Jag hjälper gärna min mamma så mycket jag bara kan och orkar själv så länge hon håller sig borta från sitt destruktiva förhållande med en alkoholiserad man, men det är en annan historia.

Älskade mamma, vill att du bara ska ha det bästa här i världen! <3

    

Vikt Väktarna

Dags att bekänna färg, jag har gått med i Vikt Väktarna, min svärmor drog med mig förra måndagen för hon ville inte gå själv. Min svärmor har enligt mig då ingen övervikt men ca 5 kg skulle hon göra sig av med och hon har varit med där förut.

Det är första gången för mig och det har gått förvånansvärt bra, dock mådde jag alldeles för dåligt i måndags för att följa med och väga mig men vågen pekar neråt här hemma =), ca 3 kg på knappt två veckor. Jag behöver gå ner lite i vikt för mitt välmående och har fått lite kommentarer av olika läkare. Dock gick jag upp en hel del när jag blev så dålig 2009 och efter det. För mig blev det att jag åt mycket godsaker, vilket jag i och för sig alltid gjort, men var så sjuk att jag inte orkade varken arbeta eller röra på mig särskilt mycket.

Så nu har jag ca 10 kg jag vill bli av med och det känns bra att vara igång med det. Även maken har gått upp en del (mest på magen) efter han träffat mig som bär hem massa godis som han sedan äter upp och att han inte tränar lika ofta nu som innan. Så han hänger på och äter Vikt Väktarmat med mig och tänker på vad han stoppar i munnen.

Sen skulle jag ljuga om jag vissa dagar bara tänkt att skita i detta när sugen sätter in och trycka i mig det goda som jag är sugen på men hittills har jag kunnat hålla mig ganska bra. Nu ska jag in till stan och fika med två kompisar önska mig lycka till ;-).

Sånt som jag gör...

...när jag mår dåligt.

Inbjudningar till makens kalas, han fyller 30-år i sommar.

Published with Blogger-droid v2.0.4

efter sol...

...kommer regn. Efter en mycket produktiv och trevlig helg skulle jag börja försöka "jobba" 3 dagar i veckan, 15 timmar. Klockan ringde i morse och jag gick upp gjorde iordning mig, åt frukost och så kräktes katten. Orkade knappt torka upp det och tårarna brände under ögonlocken, jag skulle inte orka gå dit idag.

All denna ångest över hälsan, barnlösheten och framför allt pengarna/inkomsten är tung att bära. Att alltid vara den som är "problemet" sjuk, infertil, kan inte jobba, får inga pengar, det boostar liksom inte självkänslan.

Det blir tröttheten, uppgivenhen och sorgen i sängen idag.

Published with Blogger-droid v2.0.4

upppiffning av huset...

...pågar för fullt har hemma på helgerna :). Dock har vi inte så mycket pengar (pga utförsäkringen) för man skulle vilja och köpa massor av fina tapeter m.m. Men vi får hålla lite i plånboken och använda oss av det vi redan köpt på oss.

I lilla rummet som ska bli mitt nya pysselrum så målade vi med den vita färgen som skulle ha en antydan emot rosa men som är rosa men så var den gamla fondväggen så ful i skarvarna att vi köpte en tapet som döljer lite mer.

Det är en sådan tur för mig och min man så klart, att min styvfar (som min mamma inte lever med idag) ställer upp och grejar hemma hos oss och som har en massa kunskap och erfarenheter som inte vi har. Men det bästa är ändå att han älskar mig och ställer upp för mig 1000 gånger mer än min biologiska pappa. Jag brukar säga att jag två pappor en biologiska och en vardags-pappa någon som alltid finns där. Vem har sagt att blod är tjockare än vatten, jag vet att det inte är så! :)

Published with Blogger-droid v2.0.4

Banken...

Torsdag idag och vi ska på besök på banken och träffa vår nye bankman, då vi bytt kontor till ett kontor närmare där vi bor nu. Vi ska förhoppningsvis få ändrat billånet (ta bort det) när någon vill köpa bilen och då få bort den delen och så klart diskutera ett adoptionslån.

Samtidigt vet jag att bankmannen inte kommer kunna säga så mycket förrän min inkomst ändrats, fördärvligt är det rent ut sagt att som utförsäkrad från försäkringskassan nu leva på ca 5000kr i månaden. Men DET ska ändras, jag har stora planer på att börja jobba halvtid efter semestern (sommaren 2012) och bara då får jag förhoppningsvis ut mer än jag får idag ca 7-8000kr och sen ska jag ha rätt till resten från försäkringskassan eftersom jag INTE är arbetsför mer än 50%. Men det blir snålt fram tills dess ifall vi inte får sålt bilen...   

Då banken ligger vägg i vägg med gymmet finns idag inga ursäkter på att INTE gå dit! Så see you soon, crosstrainern, du kommer spöa skiten ur mig ;-)!

idag...

Var vi på kvinnokliniken och skulle få våra infertilitetsutrednings svar idag, inget direkt nytt under himlen då vi redan fått reda på att det är stopp i mina äggledare.

Doktorn bad om ursäkt över att han inte var mer kunnig om min sjukdomsbild men ifall vi vill pröva med IVF så skulle han skriva remiss direkt till sjukhuset han kunde även fixa ett infertilitets intyg vilket vi snarare behöver.

Men visst sätter det lite giller i huvudet...

Nästa anhalt mammabarn-specialisten på Reumatologen, vi vill ju veta så mycket som möjligt om alla alternativ.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Bacillen...

Började frysa och hade huvudvärk igår kväll, natten snurrade jag runt i sängen och kunde inte hitta något sätt att ligga på, det värkte överallt. Lite voltaren, avbokat besök och vila idag och jag känner mig lite piggare nu på kvällen. Hoppas att jag kan gå till jobbet (arbetsprövningen) imorgon.

När jag är dålig känner jag mig (alla gör väl det) ledsen och deppig. Under dessa år jag varit sjuk och sjukskriven har jag hittat en hobby, en aktivitet som man kan göra utan att behöva anstränga sig allt för mycket. Jag virkar, mest Amigurumis men även annat och plötsligt släpper tankar på det jobbiga och ångesten lättar för en stund och huvudet fylls av maskor och varv istället.

Här kommer några exempel på mina verk för er som inte sett...

Ledsen...

Hela kroppen skriker ledsamhet, vill bara lägga mig ner och gråta. Men är för rädd för att falla ihop vad händer ifall jag inte orkar ta mig upp igen? Så jag fortsätter att bita ihop och köra på, livet går vidare, en dag i taget.

Published with Blogger-droid v2.0.4

En organisation till...

... vi har nu även anmält oss som adoptionssökande till BFA - Barnen framför allt och det känns fantastiskt bra. Till en början var maken lite frågande varför vi skulle göra det men efter jag prata med dem härom veckan och vi tillsammans har tittat på länderna kände han också att detta verkade vara mer länder för oss.

Nu längtar vi till juni och föräldrautbildningen och sedan till hösten då vi ska göra vår medgivandeutredning. Jag är så nervös för att vi inte ska få vårt medgivande och oroar mig dagligen så dessa månader kommer jag peppa mig själv. Vi kommer bli underbara föräldrar jag lovar, ge oss bara chansen.

Barnen framför allt

Byta bil...

Idag har vi en Audi A3 från 2007, en jätte fin bil som vi är mycket nöjda med. Ja eller maken som kör den eftersom jag inte ännu har ett körkort (ska börja ta nu i dagarna). Dock har vi ett billån som kostar oss en del i månaden och nu när vi ska börja spara pengar tänkte vi sälja bilen och köpa en bil för summan som blir över efter vi löst lånet. Alltså en billigare bil men kanske inte en mindre bil och egentligen inte så mycket äldre bil heller, bara ett annat märke som inte ligger lika högt i pris som Audi:n.

Maken har massa tankar och betydligt mer kunskap om bilar och tycker och tänker en massa, jag vill ha en bil som ändå är ganska snygg, vem vill köra en ful bil? Ja eller det hade väl varit jätte skönt att inte bry sig, vara så avslappnad, men nu är jag inte det i detta fallet :)

Men nu så har ändå valet landat på en Skoda Fabia, men jag tycker att halvkombin är snyggare än kombin. Då kommer den stora och viktiga frågan för oss som ska bli en småbarnsfamilj, får barnvagnen plats i bagaget på halvkombin? Hur stor barnvagn kommer vi ha? Sannolikheten att barnet kommer vara under 6 månader är väl inte så stor? = större vagn. Härmed har jag funderat på dagens i-landsproblem.