... som alltid ligger på lur och kan hoppa fram närsom, precis som gubben ur lådan. Hela veckan har det byggts på tornet som skulle rasa ikväll, ingens fel bara maktlösheten och känslan över att det inte är "rättvist". Ett gravtest i tisdags pga ont i buken (så klart negativt), gårdagens besök, gamligens fråga på jobbet om jag var gravid och två besked av graviditeter i bekantskapskretsen fick sorgen att välla över. Jag VILL inte känna denna maktlöshet och jag vill inte känna varje gång, men vi då? Var är vår graviditet/barn? Vem bestämde att just jag skulle bli hon som inte.önskar bort någon annans barn men vill ha ett eget...
Känns lite lättare efter att få gråta ut i makens famn. Gråter mig inte så ofta som jag "borde" så maken trodde jag hade skadat mig.
Samtidigt är jag tacksam och glad att så många inte behöver dela denna jobbiga resa med oss!
Stora kramen!
SvaraRadera