Det gör...

... ont i min mage varje månad vid den här tiden när vi betalar våra räkningar. Det är så tungt att se hur liten min inkomst är och hur det sliter på vår ekonomi. Tur att skatte pengarna kommer snart, fast det mesta går till skulder vi dragit på oss under våren som vi behövt ta för att gå runt, så inte har det gått till nöjen direkt.

Men nu är föräldrautbildningen inför adoption betald, det sved i plånboken men mitt hjärta ler! Lilla barn du är på väg till oss, vår lilla promenad har börjat!

Ovan är en bild på vårt lilla kattbarn som hade saknar oss SÅ när han hade varit bortlämnad härom helgen. Vårt liv hade varit så tömt utan katterna, älskade kattkillar!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Reproduktionsmedicin

Lite besviken fast jag anade det, vi fick hem ett remissvar från sjukhuset att vi skulle bli kallade inom 3 månader, ringde dit nu och det är det stängt i juli, så vi fick en månad + och kommer att bli kallade i september.

En månad i mitt liv är mycket längre än i deras liv, ja ja vi får tålmodigt vänta, fast det är skönare att veta än att tro att det ska dimpa ner i augusti.

Men det är däremot inte länge kvar till föräldrautbildningen! Spännande!

http://www.folkuniversitetet.se

Mors...

Dag idag!

Konstaterade till maken att förhoppningsvis har jag ett knyte i magen nästa Mors Dag eller så håller vi för fullt på att planera vår adoption, härlig känsla!

Min mamma tog jag och maken med ut och åt på en herrgård inte allt för långt därifrån vi bor, hon uppskattade det mycket tror jag. Mamsen och jag har haft ett par tuffa år då hon levt i ett destruktivt förhållande, just nu är det OFF (förhållandet) så vi försöker bygga upp en ny-gammal grund för vår relation, jag hoppas att jag inte behöver bli besviken en gång till. Annars vet jag att min mamma gjort allt hon kan och har resurser till, för mig <3!

Förresten jag hade gått ner -5kg med Viktväktarna i tisdags, dock ser ni på fikabordet på bilden här över att det gick lite överstyr där idag men nu snart skogspromenad med maken. Härligt, härligt att gå ner i vikt men ganska tufft.

i helgen...

... har vi varit och hälsat på svåger med sambo tillsammans med svärföräldrarna. Hade redan svårt att andas i fredags och så vaknade jag igår och kände att det inte gav med sig med de mediciner jag hade med mig så jag fick uppsöka jourcentral. Luftvägsinfektion, så inget farligt men obehagligt. Kände mig så utlämnad när de andra (inte mannen) bara körde sitt race och inte tog hänsyn, ville bara hem. Jag är den sorten som gärna anpassar mig så att alla kan vara med och ändrar gärna på mina planer en aning för mig är att umgås det viktigaste, inte vart. Men vi är olika samtidigt så blir man ledsen och känner sig utanför så är det min verklighet och det känns.

Denna barnlöshet och sjukdomarna tar ibland knäcken på mig, känner mig så känslig, ofta och mycket längre än innan. Samtidigt ska man känna och inte förtränga!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Uppdate...

De tyngsta molnen har skingrats lite och trotts regnet ute kan jag (idag) känna mig förväntansfull inför framtiden...

Mycket tid tillbringas vid symaskinen och här är några presenter jag sydde förra veckan och som jag lämnade över i helgen, hoppas de var uppskattade.

Fick ganska bra besked av arbetsförmedlingen idag när jag var där  på möte, efter sommaren ska jag förhoppningsvis slippa min mega låga inkomst och få lite mer pengar =), lönebidrag m.m.

Blev orolig förra veckan att vår föräldrautbildning inför adoption som Folkuniversitet anordnar skulle vara inställd då den inte fanns med på hemsidan. Men den blev fullbokad så snabbt då vi var många i kö så den hamnade aldrig där. Blev lite nojig så klart men allt är grönt.

Den dagen vi inte ska/vill göra någon IVF (alls eller fler) så är det bara att boka tid för medgivande utbildning, skönt och konstigt att vara 50% blivande "IVF-mamma" och 50% blivande adoptivmamma, vem som än kommer så kommer mamma och pappa älska dig mest i hela världen! Lycka!
 

sorgen...

... som alltid ligger på lur och kan hoppa fram närsom, precis som gubben ur lådan. Hela veckan har det byggts på tornet som skulle rasa ikväll, ingens fel bara maktlösheten och känslan över att det inte är "rättvist". Ett gravtest i tisdags pga ont i buken (så klart negativt), gårdagens besök, gamligens fråga på jobbet om jag var gravid och två besked av graviditeter i bekantskapskretsen fick sorgen att välla över. Jag VILL inte känna denna maktlöshet och jag vill inte känna varje gång, men vi då? Var är vår graviditet/barn? Vem bestämde att just jag skulle bli hon som inte.önskar bort någon annans barn men vill ha ett eget...

Känns lite lättare efter att få gråta ut i makens famn. Gråter mig inte så ofta som jag "borde" så maken trodde jag hade skadat mig.

Samtidigt är jag tacksam och glad att så många inte behöver dela denna jobbiga resa med oss!

Published with Blogger-droid v2.0.4

peta, peta...

... i såret som ofrivillig barnlöshet innebär. Känner mig ofta trampad på och lite kränkt, mycket oftare nu är innan jag fick veta att det inte blir några barn den vanliga vägen!

Sorgen gör mig känslig och det förstår familjen och vännerna men inte samhället, vården eller människor i periferin. Idag skulle jag till en reumatolog som arbetar med mamma-barn som specialitet, ville veta mer om IVF, påverkan på mig och på barnet. Det som var bra idag var att vi fick veta, maken var med, att det inte anses vara farligare än för någon annan med reumatisk sjukdom att bli gravid genom IVF eller att vara gravid. Prognosen ser bra ut men självklart kan inga garantier ges, där slutade det bra.

När dom bokade in mitt besök på telefon då jag ringde och kollade ifall remissen kommit nämnde sköterskan att läkaren arbetar i ett mamma-barn team och att jag skulle få träffa sjukgymnast och arbetsterapeut med. Ja visst det gör väl ingenting tänkte jag och antog att vi skulle ha liksom ett "stormöte". Istället blev jag så chokad  när jag blev inropad till sjukgymnasten som inte hade någon som helst aning om att jag INTE var gravid men fick lite bra träningstips ändå, så fortsatte dagen. Jag försökte fråga ifall det gick att "bara" träffa läkaren då jag hade tid på ett annat sjukhus 3 timmar senare, dom skulle skynda på mötena som totalt var 5 stycken.

Jag ville bara diskutera IVF med reumatologen istället fick jag sitta och diskutera hjälpmedel för mig och barnet, gång på gång förklara att jag INTE vad gravid för det antogs eftersom man va inbokad där, titta på gravida kvinnor i väntrummet eller mammor men nyfödda små knoddar. Smärtan brände innanför ögonlocken, önskar jag hade kunnat släppa fram tårarna, men inget kom, bara orättvisan och sorgen som tog allt större plats inom mig.

Ingens fel kanske men ändå så himla osmidigt att boka in mig där, just idag. Läkaren undrade varför vi inte var på den vanliga mottagningen, ja det undrade vi också. Jag säger inte att det inte är bra att sånt stöd finns, men ifall någon hade kollat står det i min journal, OFRIVILLIGT BARNLÖS!   

när jag inte mår så bra...

Pysslar jag, ifall jag orkar! Det håller huvudet sysselsatt och dåliga tankar lite på avstånd.

Influerad av fiffigasystrar.blogspot.se så har jag haft två projekt, mördegskakor, vet inte varför men allt blev fel så tur jag provbakade. Maken får ta med till jobbet, dom äter även mindre fina kakor där ;-).

Sen har jag sytt projekt-påsar till mina pågående pyssel, även fin att ta med stickningen i på tex bussen.

Tack fiffigasystrar för all inspiration!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Adoptera en katt

Katten Sara behöver ett nytt hem! 

Hennes matte räddare vårt katt-barn Skatten från att förfrysa ihjäl och nu har hon fött en dotter som är allergisk. Snälla hjälp oss att hitta en familj till henne, hon är 7 år, aldrig varit sjuk, kastrerad och chip märkt, gillar att vara både inne och ute. Älskar att bli borstad. Är någon det minska lilla intresserad så kan ni åka och titta på henne i Göteborg. 

Vi vill inte att hon ska hamna i katthimlen ännu.

 

Bekräftelse

Nu fick vi ett brev från Reproduktionsmedicin att vi kommer att kallas dit inom 3 månader.
Efter att jag fått veta att man kan ta ut det ägget som kommer naturligt vid varje ägglossning utan hormonbehandling så blev jag mer positiv till att pröva IVF. Vi ska dock fortfarande till reumatologen och prata med mamma-barn teamet nästa vecka, så för att remissen har kommit fram betyder det inte att vi gör det.

Jag känner mig förvirrad men ändå lugn. Kan inte riktigt sätta ord på vad jag känner och hur jag tänker utan det får bli barn, naturligt eller genom adoption mig spelar ingen roll, bara vi blir mamma och pappa någon dag.

Hemma i muminslottet...

... har vi haft en lugn Valborg och första maj, ja inget party i alla fall och det var skönt. Jag och mannen åkte tidigt igår hem till min mamma och städade hennes balkong och gjorde vårfint med lite blommor. Min mamma har ledgångsreumatism som hon fick redan innan hon födde mig (22 år gammal) men diagnosen fick hon efter min födsel.

Mamma har förtvinade och förvridna leder i båda händerna och reumatismen har även gjort henne lite skröplig i hela kroppen, så det är mycket hon i dags läget behöver hjälp med. När jag var liten tänkte jag aldrig nästan på att min mamma var sjuk, förutom att hon inte jobbade (förtidspensionär) men hon var mycket piggare då och jag såg henne varje dag så jag reflekterade inte över något annat än att hon va min mamma.

Samtidigt har jag växt upp med att min mamma är annorlunda och har behov som inte andra alltid har, kanske är det något omedvetet val att jag valt att arbeta med människor som har olika funktionsnedsättningar. Jag hjälper gärna min mamma så mycket jag bara kan och orkar själv så länge hon håller sig borta från sitt destruktiva förhållande med en alkoholiserad man, men det är en annan historia.

Älskade mamma, vill att du bara ska ha det bästa här i världen! <3