Vila i frid Whitney Houston!
Min lillebror vill skiva ut sig från sitt motivationsboende, han har varit där strax över 2 veckor. Vi ska åka dit tillsammans med pappa och prata med honom. Men han vill hem, tycker inte att han gör något vettigt där?! Ångesten i honom skriker, hem, hem, ut, ut! Han säger att han inte vill hem för att dricka och att han kan låta bli, skulle han dricka så gör det inget han kan sluta när han vill...
Känner mig lite elak och lättad över att han vill hem, hem till sina föräldrar och inte hit. Samtidigt som min vrede och min tröttsamhet över alla människor som är sådana offer och inte gör någonting själva är stor. Här har han hjälp framför ögonen och han ser ingen mening, det kommer inte hjälpa. Vi är ytterst ansvariga för våra liv även om vi mår dåligt!
Kommer knappt protestera ifall han åker med pappa hem, jag har gjort det jag kan och kan inte göra så mycket mer eftersom han inte vill mer själv. Sen kommer jag vara orolig och vill att han ska må bra, älskar min lilla bror!
Jag har inget enkelt liv själv och behöver egentligen lägga all energi på mig själv, och så klart på alla som ger mig energi och glädje, inga energisugare...
Jag fick se så många tragiska familjeöden på akuten nu under min praktik, att mitt hjärta faktiskt gick sönder en bit...
SvaraRaderaDet är helt otroligt vad droger, alkohol och annat kan förstöra. Folk kommer in och är ledsna och vill inget annat än att söka hjälp. Under tiden de får vänta på en läkare ångrar de sig, eller så tar abstinensen över, och plötsligt vill de ut igen till varje pris. Och så ser man hur den anhörige som är med bara går sönder och dör en smula :(
Jättetrist och förbannat jobbigt att se. Och jag undrar som du, varför är det så många unga som mår så dåligt?!
Kramar M