Jag var glad, orolig och skämdes lite, min gamla pappa hade fått barn. Några år tidigare hade jag frågat efter småsyskon men nu var det väl ändå för sent jag va stor nu, 10 år och pappa var som sagt gammal, 32 år. Komiskt när man tänker på det idag då jag fyller 31 år snart och har inte fått mitt första barn ännu. Men ens föräldrar är väl alltid vuxna och "gamla" när man är liten.
Denna lilla pojke överlevde och hade inga direkta skador efter han kämpat sig till livet på neonatalavdelningen. Vi har inte direkt växt upp tillsammans pga min trassliga relation till min pappa men det finns inga fler syskon det är bara vi två.
Det skulle vara att ljuga och säga att vi varit nära även om jag i många år önskat att vi skulle kunna bli lite närmare när vi blev äldre men vi är så OLIKA som personer. Jag är en tjej-tjej som gillar, kläder, smink, hår och annat tingeltangel, resor, inredning, staden och människor, sociala sammanhang, 80-talsmusik. Han är raggare, hatar att köpa kläder, vill bo på landet, gillar att fiska och meka med gamla bilar.
Pappa och min bror har alltid funnits i periferin av mitt liv, vi har träffats 2-3 gånger per år men så två dagar innan jul blev jag "syster igen". Min bror hade försökt ta sitt liv och har hamnat i ett allvarligt alkoholmissbruk senaste halvåret efter studenten. Som storasyster vill jag att min lillebror ska leva och njuta av livet!
Nu har jag min stora lillebror hemma hos mig och min man och vi väntar på att han ska få komma på behandlingshem och plötsligt så ska vi försöka hitta våra roller som syskon och lära känna varandra. Men det finns inte i min värld att inte ställa upp, han vill inte hem till sina föräldrar och sina missbrukande "vänner".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar