Att leva på hoppet

Jag är otroligt trött just nu. Tror att det är ångesten och de mörkaste molnen som börjat skingra sig och då blir man bara så matt. Mötet med kommunen gav väl inte så mycket mer än att dom vill ha in ett läkarintyg för att se ifall vi ska påbörja en medgivandeutredning. Självklart får alla göra en medvetande utredning för att pröva sin rätt till att få adoptera. Men vi vill veta att det finns en chans att lyckas, det är psykiskt påfrestande att bli så granskad så det är inget man bara slänger in sig i utan hopp.

Däremot kan man avsluta och återuppta utredningen senare utan att det ligger en i bagaget. Jag ska till min reumatolog imorgon så jag hoppas hon kan skriva ett intyg som är läsligt och "possitivt".

Familjerätten

Imorgon ska vi till vår hemkommun och träffa en familjerättssekreterare ang frågor om eventuell framtida adoption.

Vi fick inte påbörja vår behandling för IVF och jag väntar på diverse utredningar av mina lungor (där sjukdomen ofta gömmer sig). En inläggning på sjukhuset i fyra dagar mitt i december, inte direkt spännande men tydligen nödvändigt.

Vår förhoppning nu är att vi ska få lite hopp om att det kanske går att få ett medgivande trotts min sjukdomssituation och sjukskrivning. Eller råd om vad som skulle kunna öka våra chanser så småningom, förutom att jag får ett nytt jobb och börjar arbeta heltid (kommer aldrig ske).

Får vi tillräckligt med hopp så struntar vi i IVF:n och jag kan starta ev medicinering och börja jobba eller studera så småningom och då kanske vi en dag får ett barn. Vårt alldeles egna underbara lilla barn!

prövar. .

Ifall jag får blogger appen på min telefon att fungera

Förvirrade...

och förtvivlade...

Inga glada nyter här inte. Fick samtal från reumatologen förra veckan, efter jag varit på vanligt återbesök, att mina värden visar på att jag har/håller på att även utveckla SLE (en systemsjukdom inom samma grupp som min MCTD). Jag verkar vara på väg in i ett skov och man får inte vara i skov (dålig period) vid planering av graviditet), så budet var att vi måste avvakta med vår IVF (provrörsbefruktning).

Vi krävde fler prover och i dagarna kommer ett "slutgiltigt svar" ifall vi måste avvakta för tillfället. Jag skulle börjat med IVF medicinerna som är en nässpray nu på torsdag. Jag är ledsen, rädd, arg, besviken på min kropp, på orättvisan att vi ska ha en sån lång och smärtsam väg emot barn.

Jag har fallit långt ner och vet inte riktigt hur jag ska ta mig uppåt igen. Kanske är jag psykiskt inte ens lämpad att utföra en IVF behandling även ifall vi får ett ok från reumatologen?!Möte med IVF läkare på torsdag.

Samtidigt som jag efter några samtal för några veckor sedan fick ännu en gång konstaterat att i adoptionsländerna inte mottas ansökningar där en förälder är sjuk och då sjukskriven.

Hopplöshet, hopplöshet och lite mera hopplöshet. Dock slutar vi inte här vi ska bara samla lite kraft...

Måndag idag...

... och det är exakt 8 månader sedan vi anmälde oss till Adoptionscentrum som sökande. Det känns så skönt att dagarna tickar på, tick, tack...

Jag och maken pratade senast igår att ifall vi skulle göra våra 3 stycken IVF försök (kanske bara blir ett, får se hur många man orkar ifall det inte tar sig) borde vi hinna göra dem innan nästa sommar. Då kanske det blir aktuellt med medgivande utredning nästa höst och då börjar vi närma oss två år i kö när den är klar och kanske kan vi skicka direkt eller ganska snabbt till landet sen (ingen aning vilket land dock).

 Jag köpte vårt blivande barns första bok, JAG ÄLSKAR MANNE av Pija Lindenbaum, på bokmässan i Göteborg. Tyckte den kändes så passande. Många handlar inte till sina barn förrän de sista månaderna av graviditeten eller efter de fötts. Men jag har funderat och det finns såklart inga rätt och fel. Däremot vet jag att jag kommer bli minst lika ledsen ifall det inte blir något barn alls även om jag inte hade handlat denna bok. Jag behöver känna att det visst en dag kommer att finnas ett barn här hemma tillsammans med mig och bus-katterna. Dock har jag tänkt att om jag köper något (när andan faller på) så ska det passa i ett lite större åldersperspektiv ca 0-3 år.  

att tänka på annat...

Just nu är jag inne i en häst "bubbla", och en av de fina ponnyna jag har träffat i helgen är ^ Stora M, han har jag borstat och myst med, kunde/ville inte rida då jag har sådan träningsvärk och var rädd att överanstränga mig.

Dock viste jag i magen redan att lilla M och hans människo-familj skulle bli svåra att slå. Provred.i fredags, var så pirrigt, men det gick jätte bra, red ut en sväng tillsammans med dottern som äger hästarna. Ska rida på fina M på onsdag igen, längtar redan. Har fixat hjälm + byxor (blocket kap) och behöver nu en säkerhetsväst, verkar vara bra att ha, hade inget sånt på min tid. Letar efter en begagnad.

Published with Blogger-droid v2.0.8

Uppdateringen...

... är följande, att jag nu har två hästar ja eller rättare sagt ponnyn som jag ska träffa denna veckan, den ena som jag ska träffa imorgon är en blandning mellan fjording och russ (C-ponny), honom ska jag även provrida. 

Jag är inte så lång 160 och inte så tung länge heller då jag lyckats gå ner 8-9 kg, sedan i våras. Jag fick ett ha, ha, en ponny!?! (i sms) av en av mina bästa vänner på telefonen igår. Ja jag ska rida ponny och det är inget att skratta åt ;-) 

Han finns i ett stall med kompisar som familjen tävlar med och då hinner de inte riktigt med gammalgubben, 18 år är han. Detta stallet finns bara 10 minuter med buss ifrån där vi bor. Det ska bli väldigt kul! 

Sedan ska jag träffa en lite större ponny och hans ägare på söndag, han är en blandning mellan New Forest och Welsh lite högre, en D-ponny på 14 år. Detta stall/eller ladugården finns bara en promenad bort men just nu är favoriten det första stället. Dock vet jag inte förrän jag träffat ägarna och hästarna. 

Sedan avbokade jag en annan provridning jag skulle haft idag, det stallet låg för långt bort. Men ägaren och hästen, ett sto på 22 år verkade väldigt gulliga så skulle återkomma när jag tagit mitt körkort.

   

Fjording och ett Gotlandsruss

En Welsh ponny och New Forest

Bilderna är lånade från Google